Bent Branderup skapade detta mycket pedagogiska ridsystem för ca. 10 år sedan.

Bent är utbildad i ridning i Spanien, Portugal och Tyskland där läran från de gamla ”mästarna” fortfarande brukas. Han är också historiker och har en mycket bred teoretisk ridhistorisk kunskap. Namnet Akademisk ridkonst är inspirerat från medeltidens ridakademier, då kunskapen om ridning och hur man skolar en hållbar häst var väldigt stor.

Den Akademiska ridkonstens mål är att rida hästen bakifrån till samling, i avslappning. För att uppnå detta måste överlinjen först formas genom att hästen lärt sig söka framåt nedåt. Därefter lär sig hästen i böjning att träda in till sin tyngdpunkt med ett ben i taget, och skola bärkraften. Dessa moment inklusive skolorna öppna och sluta tränas in vid hand redan på den unga hästen, för att sedan ha byggt upp en muskulatur och vara redo för att börja utföra samma rörelser med ryttare på ryggen.

Inom den Akademiska ridkonsten vill man utveckla självständigt tänkande ryttare, som lär sig att finna harmoni och känsla för hästens rörelser och efter hand bli ett med hästen. Man arbetar mycket med ryttarens kontroll av sin egen kropp, för att med sin egen tyngdpunkt och med små hjälper inverka rätt på hästen så att hästen följer ryttarens tyngdpunkt.

Vi Islandshäst ryttare har enormt stor nytta av det Akademiska basarbetet. För att kunna hitta rätt ibland Islandshästens fyra eller fem gångarter krävs mycket känsla för rytm och takt. Bärkraften behöver vi lära oss att skola inte minst för töltens skull. Islandshästar har många gånger lätt att spänna sig och mår väldigt bra av denna harmoniska ridning.

Bent Branderup betonar flera gånger i sina böcker att han inte säger något nytt, men han har lyckats presentera den svåra och mycket gamla ridkunskapen på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt för såväl ryttare som häst.

Jag finner det unikt att presentera ett basarbete för att bygga upp hållbara hästar, för alla hästraser, alla rid-dicipliner och alla sorters ryttare.

Här är dressyren till för hästen, att skapa en stark och hållbar häst för att orka bära oss på ryggen.